Många önskningar står på listan och ångesten här hemma stiger. Vart? När? Hur? Och orken?
Simpla frågor kan tyckas..... Men har man ett barn med diagnoser så blir de frågorna rätt komplicerade, hur och vad prioriterar man? Att åka iväg någonstans för oss innebär glädje men för sonen är det ett rent gissel, många dagars förberedelser och påminnelser för honom, gråt och förtvivlan, ilska och frustration. Han vill inte!
Men är det semester så ska det hittas på saker så är det ju bara! Eller?
Vardagen fortsätter på sätt och vis iaf.... tider till läkare, väntan att få svar på remisser, logopeder, specialist tandvård, telefontider ska passas... för så lätt är det inte att få tider inom neuropsykologin.
Jag längtar också efter semestern o ledigheten men har kanske mindre önskningar som att få umgås med barnen utan att behöva planera barnens skolaktiviteter, eller åka till jobbet. Inte ens behöva ställa klockan.!
Men nu är det iaf sommarlov som hägrar och det ska tillfredställas allas önskningar på gott och ont!
Och även om det blir mycket glädje och något kiv så får vi nog ihop det i slutändan och blir nöjda allihopa!
Ha de bra!
/Pia
0 kommentar(er)
